Krisen drabbar också studenterna

Ni har hört det till leda: nu är lågkonjunkturen här. Men än sen? Studenter kan ju vid en första anblick tyckas klara sig rätt hyfsat, eftersom deras inkomst och sysselsättning är relativt oberoende av konjunkturen – de pluggar ju och får sitt studiemedel oavsett hur det går för de svenska bankerna eller de amerikanska bolåntagarna. Men mycket har hänt som påverkar de svenska ungdomarnas och studenternas utsatthet i en lågkonjunktur de senaste åren, och det har mest med arbetsmarknaden att göra.

Över hälften av studenterna jobbar extra, vilket gör att de är känsliga för försämringar på
arbetsmarknaden.
Många av dem som jobbar extra är dessutom tvungna att göra det för att få en rimlig ekonomisk situation, eftersom studiemedlet inte höjts i en takt som motsvarar studenternas ökade kostnader. Många fler än tidigare får dessutom tillfälliga anställningar även efter examen, vilket gör att de hör till dem som först drabbas när företagen drar ned.

Att ta examen i en lågkonjunktur är inte särskilt kul, och för att slippa arbetslöshet väljer många att förlänga sina studier trots att de egentligen inte vill det.
Följden är bland annat ökade studieskulder och ett försenat inträde på arbetsmarknaden vilket leder till svårigheter att få bostad, försämrade karriärmöjligheter och lägre pension.
Som om inte den tuffa arbetsmarknaden i en lågkonjunktur vore svår nog, har regeringen sedan den tillträdde genomfört förändringar som gör livet extra surt för arbetslösa studenter.
Tidigare fanns ett så kallat studerandevillkor i a-kassan, vilket innebar att studenter kunde kvalificera sig för a-kasseersättning enbart genom sina studier. Det finns inte längre. Dessutom har kraven på att man ska söka jobb inom vilket område som helst ökat, vilket gör att många nyexaminerade tvingas söka jobb utanför sitt utbildningsområde från första dagen som arbetslös. Risken för bitterhet och frustration är uppenbar.

Det behövs fler insatser för att underlätta övergången mellan studier och jobb i en lågkonjunktur så att den som valt att satsa på högskolestudier kan känna att samhället uppskattar det valet.
Om unga nyexaminerade pressas att jobba med vad som helst till varje pris omedelbart efter examen kommer vi snabbt att hamna i samma läge som under den höga akademikerarbetslösheten för fyra år sedan, när tiotusentals des­illusionerade unga stångades mot arbetsmarknaden och (den felaktiga) uppfattningen började spridas att aka­demiska studier inte lönar sig. Regeringens satsning med sänkta arbetsgivar­avgifter för unga under 26 år är bra men hjälper inte den majoritet av de nyexaminerade som är äldre än så.

Bättre a-kassa, sänkta trösklar till arbetsmarknaden och lockbeten för att anställa ny­examinerade behövs om vi ska kunna hålla uppe ungas önskan att utbilda sig och ta till vara alla som går ut högskolan de kommande åren.