Studenter måste få plats i trygghetssystemen

Studenter kan precis som alla andra bli sjuka, få barn eller efter examen bli arbetslösa. Men välfärdssystemen som ska se till att man klarar sig ekonomiskt när något sådant händer är inte anpassade efter studenter. Det beror på arbetslinjen. När utgångspunkten är att människor ska arbeta och ersättningen från trygghetssystemen därför är tänkt att kompensera för ett inkomstbortfall, blir det svårt för studenter som saknar inkomst. Före senaste riksdagsvalet satte Moderaterna hög tilltro till den stora studiesociala utredningen de avsåg att tillsätta. Och visst, det gjordes till slut en utredning och förslagen presenterades i mars förra året. Men det saknades fortfarande en helhetsbild, och de förslag i utredningen som skulle öka studenters ekonomiska trygghet har dessutom fortfarande inte blivit verklighet. Regeringen var som bekant desto snabbare med att ta bort möjligheten att kvalificera sig för a-kassa genom studier. Jag minns fortfarande den sakkunniga på arbetsmarknadsdepartementet som sa ”man studerar ju för att få jobb, inte för att bli arbetslös”. Som om de enda som drabbades av ändringen var de som pluggade i flera år och drog på sig stora studieskulder enbart med sikte på att sedan få a-kassa. Suck.

För den som jobbat ett tag före studierna finns större möjligheter att få hyfsad ersättning vid sjukdom, föräldraledighet eller arbetslöshet, eftersom man då har en SGI, sjukpenningsgrundade inkomst. Men också här finns många fallgropar, till exempel att man förlorar sin vilande SGI om man pluggar en period utan att ta studiemedel. Under den här mandatperioden har också möjligheten att hoppa över studietid och därmed få rätt till a-kassa genom tidigare arbete försämrats. Dessutom kan man fundera på om det är rättvist att studenter som jobbat tidigare ska ha bättre villkor, när regeringen samtidigt vill göra förändringar som ska få unga människor att gå direkt till högskolan efter gymnasiet och ta examen så snabbt som möjligt. Nu diskuteras också förändringar i sjukpenningsreglerna som skulle medföra att någon som blir sjuk kort efter att ha börjat på sitt första jobb efter examen skulle få mycket låg ersättning. Det vill säga ännu en regel som drabbar studenter.

När man diskuterar vad som är en lämplig nivå på studiemedlet kan man möjligen ta in argument som att studier är ett eget val, sker under en begränsad tid, ofta medför högre lön efteråt och så vidare (om det sedan är bra argument är en annan fråga).
Men det kan man inte när det gäller studenternas plats i trygghetssystemen, för det handlar om något annat. Nämligen att studenter måste ses som alla andra medborgare och ges samma skydd. Det går inte att hävda att man satsar på utbildning så länge studenter hamnar utanför välfärdssystemen. Dessutom presterar trygga människor bättre.