Att klistra in ett citat ur någon annans uppsats i sin egen, att skriva ner en författares tankegångar utan att redovisa källan: det är plagiat och lika illa som att gömma en fusklapp i pennskrinet vid tentan.
Att fuska har studenter säkerligen gjort i alla tider, oavsett om det berott på tidsbrist eller bristande motivation. Det få vet är att det faktiskt kan få ganska allvarliga konsekvenser att plagiera och fuska. Som värst kan du bli avstängd från undervisningen i upp till ett halvår och därmed också förlora ditt studiemedel.
2001 stängdes 118 studenter av för fusk på svenska universitet och högskolor. 2010 var den siffran 506, och då gällde det endast de 26 största lärosätena. Oavsett om fler studenter fuskar idag eller inte, så är det tydligt att fusket uppmärksammas mer och mer. I mars gav regeringen Högskoleverket i uppdrag att kartlägga hur universitet och högskolor arbetar för att förebygga förseelser som kan leda till disciplinära åtgärder. Samtidigt satsar skolorna allt större resurser på att hitta fuskare.
Jens Schollin är rektor för Örebro universitet och därmed ordförande i disciplinnämnden, den grupp som utreder misstanke om fusk eller plagiat samt bestämmer straff.
Han har arbetat som rektor sedan 2008 och innan dess som prorektor i fyra år. Under den tiden har han sett hur systemen för att förebygga fusk och plagiat har utvecklats mer och mer.
— Vi satsar framför allt väldigt mycket på en ökad medvetenhet, både hos lärare och hos studenter. Det ska vara tydligt vad som är plagiat och vad som händer om man plagierar.
Örebro universitet har flera år i rad haft ett relativt stort antal disciplinärenden i jämförelse med många andra lärosäten. Det tror Jens Schollin framför allt beror på en större vetskap hos lärarna och noggrannare granskning.
— Det är absolut fler som anmäler idag. Även om det kan vara en gråskala vilka fall som är plagiat eller inte, ser man idag att lärare anmäler redan vid misstanke om fusk.
Örebro universitet har också för ett par år sedan börjat använda sig av Urkund, ett program som scannar av studenters arbeten och jämför dem med tidigare skrifter. I nuläget används programmet endast vid några av institutionerna, men enligt Jens Schollin kommer man snart att utöka till hela universitetet.
När Urkund grundades år 2000 var studenters tillgång till internet en stor förändring för högskolor och universitet. Programmet togs fram för att lärare själva inte skulle behöva söka igenom de databaser med uppsatser och inlämningsuppgifter som fanns utlagda på hemsidor. Idag är Urkunds framgångar ett faktum. Nästan alla Sveriges lärosäten använder sig av programmet och Urkunds databas med texter växer ständigt.
Peter Witasp, produktansvarig vid Urkund, säger att det är viktigt att inte se programmet som en polis utan som ett verktyg.
— Urkund säger inte huruvida någonting är plagierat eller inte, programmet matchar texterna och ger resultatet till läraren. I slutändan är det ändå läraren som får avgöra om han eller hon tycker att det finns misstanke om plagiat och vill anmäla.
Från början fungerade Urkund som ett sökverktyg som läraren använde sig av när han eller hon misstänkte fusk. Den formen har de idag velat ta bort helt.
— Meningen idag är att läraren helt ska slippa misstankeprocessen. Matchningen i Urkund går automatiskt och sedan kan läraren lägga tid på att i stället bedöma elevens prestation. Frågan om plagiat ska i stället vänta till den gången Urkund ger utslag.
Peter Witasp säger att deras önskan främst är att kunna hjälpa studenterna.
— Om man direkt när man börjar sina studier får reda på att ens hemtentor och uppsatser textmatchas för att förhindra plagiat är det troligare att man aktivt försöker förstå vad plagiat innebär och därmed lär sig att skriva akademiskt korrekt.
Han påpekar att det faktiskt är så som de allra flesta plagiat går till: studenten har inte tillräcklig kunskap i hur man citerar och kallhänvisar. Att med uppsåt plagiera är betydligt ovanligare.
Vid de utbildningar som Urkund håller för lärare försöker de också att informera om förebyggande arbete mot plagiat, som att individualisera tentafrågorna. Om studenten måste illustrera frågan med händelser ur till exempel sitt eget liv eller nutida politik blir det svårare att kopiera någon annans text.
Birgitta Johansson, studierektor för institutionen för litteraturvetenskap och dramatik vid Göteborgs Universitet, menar att kunskap om plagiat måste ses som en del i lärandeprocessen.
— Att veta vad plagiat är hänger ihop med en färdighet som en utbildning vid universitet ska ge. Man måste redan från början förstå allvaret i att redovisa någon annans ord som sina egna, oavsett om det är avsiktligt eller inte.
Birgitta Johansson påpekar att utbildning vid universitet och högskola ju faktiskt handlar om just det — att fördjupa sin egen kunskap med hjälp av vad andra skrivit och sagt. Har man kläm på själva grundtanken blir det också självklart att skilja på andras ord och ens egna.
