Arbetsminnet kan definieras som förmågan att hålla information i huvudet medan man bearbetar den, men egentligen beskriver termen en samling olika hjärnfunktioner. Man kan skilja på det verbala minnet och det som hanterar bilder, men båda är beroende av områden i den främre pannloben. Det är delar av hjärnan som inte är färdigutvecklade förrän i tjugofemårsåldern, och även efter det kan man forma dem genom träning.

Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och har skrivit boken Den lärande hjärnan. Han berättar om ett amerikanskt experiment där studenter vid slumpmässiga tidpunkter skulle beskriva vad de gjorde och om de var koncentrerade. De som ofta var ofokuserade när de försökte ägna sig åt krävande arbete, var också de som presterade dåligt på arbetsminnestester. Arbetsminnet hänger alltså ihop med koncentrationsförmågan, och hur bra man är på att rikta sin uppmärksamhet.

Effektiv träning av arbetsminnet liknar i bästa fall styrketräning. Den förstärker förbindelsen mellan områden i hjärnan, och får en spridningseffekt som betyder att man förbättrar sin allmänna förmåga och inte bara prestationen på just de uppgifter som man tränat på.
Genom sin forskning har Torkel Klingberg varit med och utvecklat träningsprogram som i dag används kommersiellt. För den som letar efter andra och kanske billigare alternativ ger en enkel sökning på ”cognitive training” ett hav av förslag. Men det är långt ifrån alla som har vetenskapligt stöd.
—  Det finns forskning kring vårt program och två eller tre till. Annars är de förmodligen sällan farliga, men kan vara ett slöseri med tid, säger Torkel Klingberg.
Samtidigt är det inte hur träningen ser ut som är mest avgörande. Det viktiga är att man lägger tid på att utmana sin förmåga.
—  I princip kanske det skulle få en effekt om du spelar schack, men svårigheten är att göra ett program till sig själv så att man verkligen spelar schack på gränsen till sin nivå, och att man gör det nästan varje dag i flera veckor.